FRÅGA WHENDY

FRÅGA WHENDY: Kommunikationsproblem

Hej Whendy,

I min organisation har vi ett stort kommunikationsproblem. Kan du hjälpa oss?

Hälsningar Göran

 

Hej Göran,

Ja, det här med kommunikation kan vara svårt! Om det kan vara till någon tröst är du inte den första som brottas med det här problemet. Varje kommunikationsproblem är förstås unikt, men det finns några generella tips och trix* som brukar funka för de allra flesta.

Har ni inte redan en podcast bör ni genast starta en. Detsamma kan möjligen även gälla en webbplats.

Har ni tid och resurser bör ni även skaffa er en hashtag. En bra hashtag i sociala medier är en skottsäker strategi för att få uppmärksamhet. Har ni en tillräckligt bra hashtag kan ni i princip använda den för all er informationsspridning. Det är på många sätt det ultimata sättet att bygga en organisations varumärke.

Jag tycker även att ni ska överväga att hitta en bra förkortning på er organisation. En bra akronym går alltid hem!

Jag önskar dig ett varmt lycka till med er kommunikation!

Whendy

 

*Källa: Westanders PR-handbok

 

Annonser

Publikfrågor

Hej Whendy. Mitt arbete innebär att jag ofta får delta i olika typer av panelsamtal och även då och då agera moderator under seminarier. Allt som oftast uppstår det en mycket tryckt stämning då någon åhörare ställer en fråga som inte hör till ämnet, börjar göra reklam för sin egen verksamhet eller helt enkelt säger något opassande. Hur hanterar jag dessa ganska jobbiga publikfrågor utan att vara otrevlig eller råka säga något opassande?

Vänligen,
Moderatorn

Hej Moderatorn, och tack för en utmärkt fråga! Det här är ett problem som jag tror att många kan känna igen sig i. För att hjälpa dig och alla andra som brottas med dessa bekymmer har jag sammanställt en liten lista med saker som kan vara bra att tänka på före och under sådana situationer:

–       Publikfrågor är djävulens påfund och slutar alltid i katastrof. Sedan panelsamtalets begynnelse har publikfrågan funnits med som en tickande bomb som utan undantag exploderar och förstör allt i sin väg. Öppna aldrig, under några som helst omständigheter, upp för frågor. Aldrig.

–       Om du ändå öppnar upp för frågor: lämna aldrig ifrån dig mikrofonen. Att tro att ett panelsamtal kan arrangeras utan att mikrofonkåta studiecirkelsveteraner med fler historier och åsikter än Björn Ranelid dyker upp är naivt och ärligt talat lite korkat. Nej, släpp aldrig micken. Aldrig.

–       Om du ändå lämnar ifrån dig mikrofonen: nu handlar det om skademinimering. Rädda det som räddas kan. Medan personen tar ett andetag för att börja prata, var snabb och markera att ni har mycket begränsad tid och att frågan måste gå snabbt. Låt under inga omständigheter personen ifråga ge en bakgrundshistoria till sin fråga. Skicka mördande blickar – låt aldrig frågeställaren bli bekväm med mikrofonen. Aldrig.

–       Om personen ändå pratar för länge: nu måste du markera. Tydligt. Min erfarenhet säger att detta bäst görs med någon form av högt ljud eller larm: ringklockor, bjällror, tutor, visselpipor eller andra typer av blåsinstrument är helt oumbärliga redskap som varje moderator måste ha med sig till ett seminarium. Har du glömt din trumpet hemma och blir desperat kan du i värsta fall skrika med i ett mycket gällt tonläge – detta brukar ha samma effekt. Det handlar om att skapa en tillfällig förvirring som får frågeställaren att tappa tråden, och därmed ger dig ett tillfälle att snabbt ta tillbaka mikrofonen. Den här åtgärden kan låta mycket drastisk, men tro mig: publiken kommer att tacka dig.

Slutligen: vem arrangerar ens panelsamtal nu för tiden? Det är 2014, skaffa en podcast som alla andra. Till och med Folkbildningsförbundet har en.

Whendy